Golvjobb och sommarvärme
I somras, ja ett tag sedan, tog vi oss över en tröskel i stugan. Både bildligt och bokstavligt talat. Golvet i vardagsrummet/tvrummet/ bösrummet (bös pga det är ett rum man lätt kan ösa in grejer i när man tex rensat ett förråd, och sedan får simma fram bland prylar för att tex jaga ifatt en boll Hector kastat in.) har knarrat och sviktat så passa att alla saker ovanpå golvstående byråer och bord har skallrat tänder så fort man bara satt sin fot i rummet. Trots att vi har smugit har Hector vaknat varje gång han sovit där, och han själv har orsakat en smärre jordbävning när han trippat omkring där inne trots sin lätta kropp. Detta behövde åtgärdas, tyckte Daniel. Säkert jag också, men jag råkar ha en lite annan, troligen mindre väsentligt och rimlig, priolista för Trollkarlstjärn.
I köket har de förra ägarna satt in en förstärkande bärbalk under bjälklaget, och skruvat fast den i en plint. Kökets grund är något krypbar och de kunde göra åtgärden underifrån, vilket är enklare än det vi i vardagsrummet/finrummet/tvrummet/bösrummet var nödda till. Nämligen att bryta upp vårt fina orörda golv och göra samma sak med balk fast ovanifrån. Det "orörda golvet" är för övrigt orört pga att en linoliummatta legat på det i alla år sedan denna utbyggnad gjordes, troligen på 30-talet. En matta jag halvt rivit ut redan när vi fått tillträde till huset. Sedan har det rivandet stått still.
Till dess mamma och pappa kom på besök i juni för att hjälpa oss med Hector och golv så att vi kan få detta skapligt osynliga projekt genomfört. Viktigt för oss var också att gräva ut lite organiskt material och jord och sedan grusa lite där under, för att huset ska må bra. Vi har dock läst att man inte behöver grusa i grunder, men nu har vi ett berg av grus på vår tomt som vi köpt innan vi visste om detta och vi tror inte det skadar att grusa lite.
Vi började med att fortsätta riva matta. Golvplanken är i så fint skick att de ska behållas, endast den allra första plankan förstördes för att kunna börja ta upp golvet nånstans. En efter en plockades de isär, not från spont, numrerades och lades i vedboden under pressening. Nervöst eftersom det regnade dessa dagar. Sen var vi nere i bjälklaget och trossbotten full med fin spån. Efter överväganden bestämde vi oss för att ta bort hälften av spånet och fylla upp med träfiberull. Byggnadsvård hade varit att behålla all spån eftersom det ändå var så fint skick, men vi vill ha lite mer isolerat så att mötas på halva vägen blev det. Spånet som skyfflades ut lades i gångarna till odlingsbäddarna där det får brytas ner och innan dess tjäna som vattentank som dels suger upp vatten så det blir mindre plaskigt, dels släpper efter till bäddarna när de behöver vatten. Just nu ser det ut som en soptipp men vänta tills om några år.
När vi grävt oss ner till trossbotten såg vi tidningar som avslöjade byggåret och har roliga artiklar. Några sparade vi och kommer rama in. Under tidningarna låg själva trossbotten, korta breda brädor ilagt för att hålla upp isolering. De gick tyvärr inte att återanvända. Vi köpte råspont som sågades upp och pusslades ihop allt eftersom det var dags att återställa allt. Men innan dess grävde vi bort det organiska materialet som blåst in under grunden och lite annat bös såsom ölflaskor och gamla trähjul med mera som man förr inte brydde sig så mycket om att städa bort innan man la igen golvet. En del var alltså sopor, men det mest var jord som går att återanvända om några år när det legat på sig och maskar jobbat med den. Sen var det dags för bärlinan - den balk som ska stabilisera golvet. Vi köpte plint, sko och balk plus en del fransk skruv (kanske det var?), grävde hål för plintarna och lirkade ner balken under bjälklaget, tvärs under samtliga bjälkar, och lät den vila på plintarna. Det blev så stabilt! Sen fyllde vi med ett lager grus. Mycket grovjobb alltså, som är roligt! Mindre grovjobb var när pappa rödmålade bjälkarna för hållbarhet och estetik. Inte för att det syns i efterhand, men lite trevligt kan man ha under tiden man jobbar.
Vi bankade i råsponten som vilar på "klackar" som är brädor fastspikade underifrån på bjälklaget. Sedan var det dags för att slå in paket. Kändes det som. Primetime för mig: spika lumppapp. Det var också kul och lite finess. Ibland gick det hål i pappen och det vill vi inte ha för att isolering kan rinna ut i grunden och det kan dra mer. Så det fick lappas och lagas. Sen kunde vi hälla tillbaka spån och kratta ut det och jämna till. Vid detta lag hade barnvakt och snickerihjälp åkt hem så allt tog längre tid.
Men äntligen var det dags att lägga tillbaka golvplank. Samtliga behövde kortas något för att inte tvingas in under den i efterhand ditsatta väggen; de som byggde huset la först golvet och sedan spikade dit den släta yta (tretex) som är väggen som i sin tur är tapetserad tre gånger om. Vi får se hur vi gör med det, men tyvärr är det för svårt att pilla fram en ljuvlig första tapet. Den döljer sig där bakom, men går sönder när vi försiktigt försöker skrapa fram den.
Daniel fick handvärk efter att med näven hamrat in alla golvplanken i varandra så tight det bara gick. Han gjorde det bra för i slutändan blev det en glugg på cirka en extra plank. Perfekt för den dimension på det packe plank vi var tvungna att köpa. De var bredare än de vi har och eftersom en golvplanka gått till spillo och nu Daniel bankat sig blå i handen, så gick denna breda bräda precis in! Under golvläggandet bröt vi också isär träfiberisoleringen och mosade in under golvet. Så mycket vi bara kunde.
En tisdag kväll i augusti bankades sista brädan i och vi hade ett nytt gammalt golv! Bara såpskurning kvar att göra. En fin aktivitet med en teknik jag nog slarvade lite med. Men det blev väldigt bra ändå. Och nu i november när detta skrivs och vi har klivit runt på golvet hela hösten, så känns det stabilt och inte alls kallt och dragit som innan. Hector går i bara strumplästen och krälar ibland på golvet helt obrydd, så vi tar det som ett tecken på att jobbet är korrekt utfört.
Over and out på detta långa inlägg.
