Hela våren
Nu är det så mycket växtlighet här i Trollkarlstjärn. Förra året var vi inte här under senvåren pga nyfödd bebis, utan kom först en gång i slutet av maj, i år har vi sett allt förvandlas från gråbrunt till grönt och färgglatt. Vi har tydligen en mängd gullvivor till exempel. Men nu i början av sommaren står allt i högblom: liljekonvalj, akleja, midsommarblomster, hundkex, smörblomma, klöver, fältveronika, daggkåpa osv.
Efter att bäddarna fått ett jordlager behövdes bara ett lager ensilage så var allt fullbordat. Och jag hade spanat in ett gäng balar som staplats längs vägen ut till oss och legat där sedan vi köpte huset. Säkert nån bonde som lagt dom där och så har han inte användning för så många. Jag försökte räkna ut vems dom är genom detektiverfarenhet, journalistikyrkesskicklighet och eniroläskunnighet. Tog kontakt med någon jag gissade var ägare eller kunde hänvisa vidare, och allt gick enligt plan. På omvägar fick jag reda på att dom tillhör en bonde som försökt bli av med balarna till en annan bonde, utan framgång.
Vi möttes upp och hade ett släp för 500 kg last. Han hade sagt innan att balen väger ca 250 kg. Lugnt. Vi kan nästan ta två. Han hjälpte till att lasta på en bal med sin traktor (så himla snäll!!) och släpet sjönk. "Jo just det, det är dom andra balarna som väger 250. Den här är nog dryga 500 kom jag på." En mycket nervös Daniel körde den korta biten på småvägar vi hade hem och allt gick bra. Vi rullade av den på ängen och kan inte rubbas förrän den tömts helt. Men under våren var jag glad och kunde rycka hö till bäddarna lite pö om pö. Skulle gissa att ⅔ är kvar så vi har till några år framöver.
En annan rolig grej är att vi provat göra biokol. Ska vara svårt att få till har jag hört men det var väldigt lätt. Det ska förbättra jorden, fungera som kolsänka och lagra nyttiga ämnen för växter att portionera ut till dem. En stängd plåtburk med hål i botten och fullproppad med kottar och grenar fick ligga i eldtunnan när vi ändå behövde elda upp lite impregnerat bös från det fallna uthuset. Det där med kolsänka blir ju kanske inte fallet för oss när vi gör biokol, men böset skulle ändå eldas. Det går nämligen inte att använda som tex trädgårdsavfall som är guld värt och aldrig borde eldas upp. Vi kör detta bös till tippen, men det är så sjukt mycket att vi eldar en liten del också.
En hel del har hänt ute, inne sker inget. Eller jo! Vi har bytt kamin i vardagsrummet. En så mycket finare och framför allt mer funktionsduglig. Den förra rök in och höll inte alls någon värme. Nu har vi en rejäl gjutjärn från Gävle, fast den är från en gubbe i Söderhamn. Vi har länge varit på jakt efter en dels fin som dels passar upp till vår rörgång så vi inte behöver hack upp murstocken eller krångla för mycket med böjda rör. Själva bytet var ett jobb att planera in när Hector skulle sova. Båda kaminerna var så tunga och otympliga, men det gick bättre än väntat. Nu ska bara murstocken snyggas till. Nån gång.
Ute har jag nu i snart mitten på juni fått ut alla försådder i bäddarna och sått nästan allt. Nu hoppas vi på regn för alla känsliga sådder och torkkänsliga plantor. Och det är så skönt att ha kört den stora plantflytten från Stockholm där bilen var proppfull med växter. Nu väntar bara bönor på att gro i tråg inne och bli små plantor för att först då planteras ut. Bönor är känsliga små rackare. Kan man inte tro eftersom bönor generellt har ett sånt robust ryckte, men dom vill ha varm jord och varm luft. Ärter däremot är väldigt tåliga. Jag sådde gråärt i början/mitten av maj och då får man tänka på att det var en unikt kall vår. Ändå har dom kommit upp 10-20 cm. Och fått sig ett finfint ärtställ som Daniel byggt.
Han är först byggaren här med sina stabila rejäla alster. Nu håller han på med en vedbod som vi gör chins i nu innan plåttaket kommit på. Det håller till och med för kippade chins, men sånt håller vi inte på med.
Daniel har också satt sin sista potatis. För i år. En hel bädd fick potatisen. Och nu har det börjat komma upp! Vi provar sorterna asperges (sparris), timo och solist. De fick förgro nästan en månad och även ligga i lite jord för att bilda rötter. Att de kom ut rätt sent har också med kylan att göra. Potatis vill ha 8 grader i jorden. Dom tittar också upp med fin blast.
Men inte bara odlingar har hänt. Vi har också fått ett 15 ton tungt lass grus hemkört. Chauffören sa att han älskade sånna utmaningar. Det är alltså inte en lätt väg in till oss ens för en vanlig bil. Att då en lastbil med grus ska kunna backa in över krönet från golfbanan, kan tänkas omöjligt. Men han löste det utan att köra sönder. Skickligt! Några liljekonvaljer fick stryka på foten men dom är nästan invasiva här så det gör inget. Tacksamt också att gräset inte växt upp där lastbilen körde och har därmed breddat vår infart. Växtlighet och bisurr är inget problem hos oss, så lite kan vi allt mota gräset i grind. Gruset behövdes till: grusa upp runt huset efter dränering, grusa upp en grusbit framför verandan, grusa upp inne i vardagsrummet där det är jord strax under golvet. Grus i vardagsrummet är nästa renoveringsprojekt. Far och mamma kommer efter midsommar och hjälper oss med det. Det kan få bli ett eget blogginlägg.
Slutligen har jag tagit upp min kära fönsterrenovering där jag med stor besvikelse endast hann ett halvt fönster förra året. I år tar vi nya tag och är mindre noga med att skrapa bort färgen för linoljefärgen tränger ändå in bra. Det tog bara 1,5 h att ta bort färgen. Sen är det cirka 3-4 strykningar med torktid 2-3 dagar, så det tar ju tid men inte av min tid eftersom strykningarna kanske tar 20 minuter. Snart färdig med ett till fönster! Framgång! Förra året sprack också två rutor av värmepistolen och efter ångest och slutligen en googling läste jag att en gipsskiva på rutan när man värmer kan hjälpa mot sprickor. Vi fick en skiva av pappa och det funkar utmärkt so far!