Nu ska den utrotas, ätten skitstövel
Mardrömsväxten har tydligen besatt på vår tomt. Björnlokan. Min dagmamma hade ett helt parti björnloka en bit in i skogen som vi passerade varje gång vi gick på utflykt. Min kära dagmamma Elisabet Bengtjohnsson (som jag sa) berättade för oss barn hur viktigt det var att vi INTE gick nära och absolut inte petade på björnlokan. Folk har blivit rejält brännskadade. Jag vågade inte ens titta på den. Sneglade och såg en smal skelettlik gestalt i ljusgrönt och vitt. Hade det varit i en mardröm hade detta varit något som hasade sig fram och jagade ikapp mig som försökte springa med kåda under fötterna. Detta är ingen fobi, men en uppbyggd äkta rädsla för denna växt.
I den odlingskurs jag läser hade vi en föreläsning om invasiva arter. På skärmen visades en hög växt som liknar hundkex. Det slog mig att under förra året hade Daniel fascinerats över hur höga hundkex vi hade på tomten. Då visste vi inget om det vi vet nu. Jag jämförde bilden på datorn och beskrivningen om hur björnloka och jätteloka ser ut, med de höga "hundkexen". Det var oroväckande likt björnloka. Både björnlokan och jättelokans samtliga växtdelar - rot, stjälk och blomma - är giftiga. Ger stora brännskador. Rötterna är djupa och jag har lika djup respekt för hela långa växten. Daneil stod bredvid en som nog var nästan 2,5 meter. Samma dag löste Daniel och jag korsord och där stod en fråga om vad lokans växtsaft blir giftig i samband med. Lösningen var solsken.
Så här om dagen när det regnade som värst gick vi ut med Hector i ryggsäck och nytt mod att bekämpa dessa jättar. Nu har de gått i blom och Daniel klippte kronorna så de inte ska fröa av sig.
Jag och Hector gick mest efter med blött hår och supportade och babblade om denna flockblommiga loka-art. Det är de tillsammans med andra rovdjur som överlever denna värld. Inte de själva kanske men deras söner och döttrar, deras celler, deras art, stam och klan. Deras egen ätt. Det är exakt samma med mördarsniglar, lupiner och fästingar. De är smarta, de har knäckt koden för överlevnad. Det är dem som får ärva jorden. De är inte lika korkade och individualistiska som vi ä, utan deras kollektivistiska karaktär utplånar vår strategi. Och lite annat om socialism och imperialism.
Daniel hoppade in i diskussionen med mig själv. "Nej inte längre. Nu ska den utrotas, ätten skitstövel", sa 12:e. Och han fortsatte:
"Jag har börjat bli så ilsk på senaste tiden! De ska inte komma och tro att de kan giddra med mig, en fullvuxen individualistisk vit priviligerad man", sa han ungefär. "Vilka är de?" frågade jag.
"Alla små getingar, fästingar, sådana här björnlokor. Alla!"
Så fortsatte han kliva omkring i ösregnet och klippa frökapslar. Vi har tidigare grävt upp ett hundratal och det märks föga. Jag är dock tacksam över att det inte är jätteloka som är ännu högre och lite annan bladform. De är nämligen invasiva och sprider sig därmed snabbt och tränger ut annan växtlighet.
