Vi vill bygga växthus!
Bra, nu har jag lurat in dig i detta blogginlägg som egentligen ska handla om permakultur. Nej jag ba skoja. Eller?
Vi VILL bygga växthus och Vi SKA bygga växthus, men jag är så glad att jag går en kurs i ekologisk odling och fick läsa på om permakultur för ett tag sen. Varför ska jag snart berätta. Men först: Vad är då detta hippie-begrepp permakultur? Det är ett planeringssätt och designverktyg som innefattar allt i ens hem och trädgård. Man planerar in förändringar man vill göra utefter effektivitet och hållbarhet för människor, djur och natur. Typ så. Detta är mina egna ord, så varsågod att googla om du vill ha en tydligare eller mer ackurat förklaring.
Daniel har sedan många år tillbaka drömt om att bygga ett växthus med tegelstenssockel. Det är himla fint och jag är också mest sugen på det. Det kan dessutom vara bra att inte ha glas ända ner ifall snön trycker på eller eventuella stenskott. Det kan också lagra lite värme, särskilt om man har en hel vägg som är murad och som vi kanske ska ha på norrgaveln. Bilden är en inspirationsbild, och något åt det hållet tänker vi oss, dock inte så högt murat.
Angående placering, som ju är superviktigt att tänka på innan man säter igång, så har vi hela tiden tänkt att det ska stå längs ner mot skogen. Inte helt dikt an skogen, men ja på undantag, skulle man kunna säga. Med denna plan i huvudet la jag på jordkokor jag grävt bort från dikena i våras. Tänkte att det blir superbra med extra jord på platsen. För så här tänker jag: Gräva bort jord? Köra bort? Och sen lägga grus eller gjuta en platta eller lägga markduk och stenplattor över hela ytan? Varför? Vi kommer definitivt inte har någon makadam där inne och då tvingas byta ut jorden i odlingslådor varje år. Det är inte permakultur. Nej, den metoden är istället lat. Eller effektiv. Lägg istället tiden på att planera från början så blir det mindre jobb sen. Och vår plan är att ha öppet ner till jorden, alltså inte ha något golv. I gångarna har vi antingen flis som bryts ner eller stenplattor som är lätta att flytta ifall vi "möblerar" om inne i växthuset. Möjligen lite grus runt växthuset eller bara vid ingången, mest för att mota undan ogräs och kunna ställa krukor där. Så, öppet ner till jorden. Bra. Att jordfräsa ytan är jag helt emot eftersom det stör mikrolivet och mykorrhizan samt att det bara finfördelar ogräsrötter som sprider sig. En långsam metod är bättre. Så i somras planerade jag ut försådda solrosor på platsen så att de kan luckra upp jorden med sina djupgående rötter och ge den mer kväve och struktur. En egenskap solrosor har. Så himla fint med en solroshäck också, såg jag framför mig. Kom någon upp? Nej. Höga björnlokor, grästuvor av utomjordisk storlek, ormbukar och annat för platsen ogräs dök upp och slukade allt ljus. Många solrosor blev också uppätna av harar eller rådjur. Lite ledsen och fundersam gick jag vidare i livet.
Och här kommer permakulturen in.
Vi läste om detta designverktyg i kursen jag går och vi fick i uppgift att fundera kring våra egna tomter. Man kan dela upp sin boplats i fem zoner där ettan är sådant som man gör varje dag. Till exempel att vattna sina odlingar. Då ska dessa ligga i ens rörelsemönster, liksom enkelt att gå till och gärna nära huset. Check på den, vi har bäddarna skaplig nära, så nära vi kan iallafall. Men då slog det mig: Ska växthuset, som man väl behöver ha i zon ett eller två, verkligen vara nere vid skogsbrynet? På undantag? Särskilt när det är en så ogrästät plats. Nej! Det sak såklart vara i anslutning till odlingsbäddarna! Allt blir lättare när bäddar och växthus står nära varandra, och dessutom blir ett planerat framtida bevattningssystem från husets vattentunnor på knutarna mycket närmre. Ytan har vi liat och tänkt bearbetat till typ fotbollsyta eller dylikt när Hector blir äldre. Men den är ändå lite för liten. Men perfekt för ett växthus! Så nu kommer jag istället att försöka tänka långsiktigt på denna plats. Troligen kommer vi inte bygga detta växthus de kommande två-tre åren och då är det perfekt att börja bearbeta jorden redan nu. Eftersom det ändå är en del ogräs där kommer jag vilja täcka de kvadratmeter vi vill bygga växthuset på. Alltså täcka med tex en plåt eller presenning som inte bryts ner utan bara ta långsamt död på växtligheten under. Då dör nämligen rötterna också. Två års täckning bör räcka, men kanske blir tre år. Sen är det dags för operation solrosodling igen! För jag tror på den idén. Om några år har vi en yta med fin matjord som går att behandla som våra hygelbäddar. Alltså inte köra skottkärrevis med jord ut och skottkärrevis med ny jord in. Istället matar vi jorden vi vill odla tex gurka och tomat på med gödsel, löv, kompostjord i den mängd som krävs. Enkelt nu och enkelt på sikt. Allt handlar om planering. Och att inte ha så bråttom. Förstår du det, så förstår du kärnan av permakultur.
Själva växthuset ska nog vara vad obygglov godkänner, om det nu är viktigt på en så avskild plats och lång utanför detaljplanerat område. Sen är det superviktigt med mycket luftningsmöjligheter och att städa för att slippa exempelvis bladmögel på tomater, men det vet du säkert. Har man fått det och städat frenetiskt men oroar sig för kommande säsonger, så kan man nästa år göra ett avkok på åkerfräken och späda det 1+10 och sedan spraya på balsen.