"Det såg för groteskt och utomjordiskt ut för att vara sant"

Denna förlängda helg hade vi planer på att genomför lite måsten: getingbon på vinden, skorstenen och trappen. Åtminstone det, gärna mer, men åtminstone det. Samtidigt trodde jag inte vi skulle fixa de två förstnämnda. Men för att ta det från början. En av de tidigare gångerna vi varit i stugan hade vi (som man bör) kikat upp på vinden. Vår vind är endast krypbar på många ställen och fullproppad med takstolar och bjälkar. Det har varit trångt att ta sig upp enkelt så vi har bara stått på en stege i en trång kattvind och ficklampat oss till att allt ser friskt ut. Men vi har såklart velat ta oss upp för att inspektera allt på närmre håll. Men när vi har ficklampat har vi sett något långt in på andra sidan huset som vi var rädda att ens uttala vad vi eventuellt trodde det var. Det såg för groteskt och utomjordiskt ut för att vara sant. Vi hoppades det var en stor rund före-detta inbäddad skorsten eller nåt. Men det sa vi mest för att lugna oss, för det finns ingen skorsten på andra sidan huset, som dessutom är den "nybyggda" delen med trapphuset. 

Min pappa var på besök och han sa lojt och lättsamt det som vi befarat: "jo det där är säkert ett getingbo". Och alltså för att förstå vår skräck - vi är inte rädda av oss förutom tre saker. Jag har spindelrädsla (som brukar gå över i slutet av sommaren när man hunnit stöta på en gäng) och trypofobi. Daniel har getingfobi typ. Perfect combo med trypo och geting. Men vi var alltså tvungna att ta tag i det ca bosuboll-stora getingboet. Första problemet vi stötte på var att med min ca bosuboll-stora mage numera kom jag inte emellan några bjälkar där man behöver krypa in+jag upptäckte en ny rädsla: cellskräck. Ok, jag har tre. Säg fyra, aldrig mer än fyra. Jag har djupskräck också. Jaja, till saken. Vi fick bryta upp golvet en halvmeter in i det vi kallar klädnyperummet pga det rimligt nog är massa klädnypor där. Det var väldgit lättbrutet och vi komemr sätta en lucka där. Vi tog oss upp och ålade omkring och plockade ner ett 70-tal mindre getingbon och samhällen här och där inna nvi kom till det stora. På närmre håll var det inte lika stort som kanske skuggor fått det till, men det var fortfarande ca 5x4 dm eller nåt. Det satt lite snuskiga avlånga bon runt omkring som också förvrängde storleken. Alla bon är ju förresten övergivna lik och det var bara en spökstad där uppe, info för den som inte vet att getingbon är ettåriga och bara drottningen överlever och chillar i nån springa eller nåt till nästa år. En svart sopsäck full med getingbon och ca två timmar senare ålade vi oss ner igen efter att att jag nästan börjat tyckta det var lite mysigt att hänga där uppe. Vi försökte elda bona, men trots att de var spröda brann det väldigt dåligt. Så nu vet ni det också. Vi hittade också en stor bjässegeting som vi först artbestämde till vanlig geting, men efter en närmare titt insåg vi att det var en bålgeting. Först lite skraja över det pga ryktet är inte snällt mot dessa insekter, men faktum är att de äter vanliga getingar och håller rent på så sätt och de är mycket mindre agressiva än vanliga getingar och deras gift är inte värre än vanliga. Så detta bauta-getingbo var hela tiden ett bålgetingbo. 

Beträffande skorstenen har den vägrat låta röken dras ut. All rök vänder i kaminen och röker ner oss. Vi har rensat en del när vi varit där, men nu tog Daniel tag i detta en gång för alla och rensade så långt in och högt han kom i alla ingångar. 

Kaminen i vardagsrummet vägrar fortfarande låta all rök komma ut och såklart ska vi låta en äkta skorstensfejare komma och sota för det kan ju vara farligt att elda i gamla skorstenar. Men vi har varit superförsiktiga och typ bara eldat papper för att se om det finns drag. Men utomhus i vinternatten kunde man efter denna gedigna städning se att det faktiskt sipprade ut lite rök. Woho! Men som sagt, inte all rök. Då provade vi i den vackra köksspisen (Kockum!) och efter lite meck med spjäll och sånt så rök det inte in alls! Ännu mer woho! Då kanske det är pipan i vardagsrummet eller helt enkelt själva kaminen som suger. Detta var verkligen ett framsteg iaf! 

Sen var det då trappen. Mitt kära trapphus. Jag vill ju att det ska liksom stråla uppåt, som att trappen liksom för en uppåt och man bara rullar upp lätt på tå. Och då behövs nåt på väggarna som skapar den effekten. Dels vill jag ha en mörkgrön trapp så att den kommer fram, för en trapp är en vacker möbel. Vad passar till grönt? Jo rosa. Så ljusrosa tänkte jag först runtomkring, och så kanske det blir för jag vill ha två mörkröda (är det oxblod?) dörrar i farstun som tillhör trapphuset och då passar gammelrosa. men själva effekten uppåt, den vägde vi mellan nån tapet och pärlspont för att nå. Daniel röstade pärlspont ända upp till nock och jag tycker också det till slut. Finns så många fina tapeter och jag gillar tanken att framhäva dom på en trappvägg, men lång lång smal panel skapar uppåteffekten mer, så det får bli det! och gult ska det vara. Jag minns inte vad nyansen heter, men ska fråga Daneil när han kommer från jobbet vad han målade en trappall vi har i köket i. Men före visioner kommer hårt arbete. Det är så kul att riva så hårt arbete är bara en fröjd! Det blev ett rivande av massa masonit och spik till förbenelse. Och mer är kvar, men det når vi inte nu. Ska se om det behöver tilläggsisoleras inifrån eller utifrån eller inget alls, och sen palla upp nån ställning för att riva det sista och börja spika pärlor. Och trappen ska såklart slipas eller värmepistolas, men det får inte jag göra som preggo så vi väntar nog med det.